Jag blir så jävla less på allting, känner bara hur jag får gåshud på hela kroppen och en massa minnen kommer tillbaka.. Ingen hade något vettigt att säga till mig då, och jag har fortfarande inget vettigt att säga till dig nu. Det värsta är att man kan inte göra någonting..

Mamma och jag har iallafall bestämt hur vi ska ha det i vardagsrummet, så jag tror jag ska få ta in min gammelmormors skåp in i mitt rum och vi ställer ner min hylla i källaren. Kommer bli skitfint när allting är klart, gäller bara att ha tålamod och vänta. Och den som sa att tålamod är min bästa vän har fel, grymt fel!

Hejdå!

psst. du vet aldrig när det är försent